När Nordiska museet öppnade en ny utställning i lokaler som tidigare inte varit tillgängliga för allmänheten krävdes även en ny entré. Men att ta upp en ny ingång i en arkitektoniskt känslig byggnad från tidigt 1900-tal kräver inte så lite fingertoppskänsla. Tricket är att få det att se ut som att den alltid funnits där. Nordiska museet började byggas i slutet av 1800-talet och stod färdigt 1907. På formspråket kan man ana inspiration från nordeuropeisk 1600-talsrenässans, rikt dekorerad med motiv både ur nordisk mytologi, historia och flora och fauna. Huvudentrén är utsmyckad av Carl Eldh och har inhuggna deviser formulerade av August Strindberg. I den stora hallen möts man av Carl Milles enorma Gustav Vasa-staty. Det säger sig självt att det inte bara är att ta upp en ny bakdörr i en sådan byggnad. Det kräver viss finkänslighet. – Detta är faktiskt den första förändringen av museets fasad sedan det invigdes 1907, så på det viset var det ju ett väldigt speciellt projekt, säger Magnus Gustafsson, sektionschef på Nordiska museet. Den nya entrébyggnaden på gårdssidan är ritad av Lone-Pia Bach, professor i restaureringskonst vid Kungliga Konsthögskolan. För den konstnärliga gestaltningen av entrén står den finsk-samiska konstnären Outi Pieski som står bakom konstverket ”Two directions”, vilket också är den nya entréns namn. Verket speglar museets samlingar, som bland annat omfattar föremål från flera olika samiska regioner. – Hela entrén är ett konstverk i sig själv, så det krävdes en hel del speciallösningar…
I Sibble utanför Stockholm var Dörrsnabben med att förverkliga ett projekt med arkitektonisk fingertopps- känsla. Här, placerat på ett stenblock inkilat i naturmark med havsutsikt, byggdes ett sommarhus med extremt höga krav på gestaltning. Resultatet ser enkelt ut, men krävde stor precision och eftertanke. Det unika med arkitekturen är hur den relaterar till landskapet och omgivningarna. ”Utifrån står huset i sin rena och enkla form i tydlig kontrast till det omgivande landskapet. Inifrån är det tvärtom, ett påtagligt intryck av att det inte finns någon gräns mot det storslagna landskapet utanför. Denna utformning beror till stor del på hur de stora glaspartierna från Dörrsnabben monterades”, säger arkitekten John Robert Nilsson. Dörrsnabben levererade en totallösning för husets stora glaspartier. ”Samarbetet var oerhört enkelt och smidigt från idé och projektering till leverans och montering. Det märktes att Dörrsnabben hade stor erfarenhet av det valda profilsystemet. Dessutom fick vi ett professionellt bemötande för vårt något okonventionella sätt att integrera karmunderstycke och överstycke i bjälklagen”, fortsätter John Robert. Genomgående användes ett fåtal material. Ljusa material invändigt som kalksten, silvrigt vitt askträ och vitlackerade aluminiumpartier möter mörka inslag utvändigt som svart puts, takpapp och pulverlackerade aluminiumpartier från Dörrsnabben. De stora glasytorna bjuder på en hänförande utsikt. Strax utanför, på stenblockets yttre kant, har huset en overflowpool där vattenspegeln har samma nivå som markbeläggningen. Bortom poolens turkosblåa vatten glittrar den djupblå Kaggfjärden. Kort sagt, det är ett hus med exklusivitet i minsta detalj.
